Folk som gnäller!

Jag förstår mig inte på vissa ibland. Ibland kan jag till och med bli riktigt förbannad och ledsen! Folk som sitter och gnäller när deras gubbe blir en timme sen från jobbet för att nått krånglat.. ”Ja, vadå? Han var hemma klockan 17.30 och jag hade maten klar till 16.30 så vi fick inte äta tillsammans..” Men bo-fucking-ho! Eller så är det alltid nått annat som det är så jäkla synd om dom. Detta kan jag läsa, nästintill, dagligen på facebook! Ok, vill ni höra min historia då?

När Tindra föddes så körde Jesper för samma åkare som idag, fast en annan körning. Dock lite samma princip. Hans arbetstider var konstiga och jobbiga och jag drog största lasset själv, klagade väldigt sällan, han drog ju in till brödfödan!

Sen började han köra natt. Han åkte vid 16 och kom hem vid 02-03. Det betydde att vi var tvungen att äta middag senast 14.30 om vi ville äta tillsammans, vilket vi oftast ville såklart! Men det blev rätt tröttsamt att sköta barnen själv både på morgonen och kvällarna jämt och ständigt. Speciellt på morgonen då Jesper såklart behövde sova och barnen i sin tur behövde vara lite tysta. Men det gick det med!

Sen började han på ett åkeri i Norge. Då var han helt plötsligt borta från söndag förmiddag/lunch/eftermiddag fram till fredag kväll. Det var ju samma som att vara ensamstående! Det är ju bara räkna ut själva. Men det funkade..ett tag!

Nu kör han som sagt för samma åkare som den första jag skrev om. Skillnaden nu är att det enda han gör hemma är att sova! Ibland hinner han med att duscha också.. Hans ”tidiga vecka” åker han hemifrån vid 6.30 och SKA vara hemma vid 18 (senast). Men ha. Är aldrig hemma till klockan 18 längre. Inte sen DSV tog över. Nu är han hemma tidigast 19 och just idag så har han inte en kommit i närheten av hemmet ännu. Klockan är i skrivande stund 19.00. Han är på gränsen nu. När han kör sin ”sena vecka” så åker han vid 11-11.30 och ska vara hemma runt 21. Han är aldrig hemma vid den tiden heller. Mer nära sanningen är 22.30-23.00 och ibland även senare än så.

Känner att jag verkligen inte borde klaga, finns faktiskt dom som är ensamstående med barn och jag kan ju faktiskt relatera till dom med på ett sätt. Men då kändes det ändå bara att man fick acceptera läget och dagarna flöt ju på bra ändå! Men mina barn har blivit vana att varannan vecka hinner dom i alla fall säga ”god natt” till pappa innan dom lägger sig. Men så är det inte längre. Och varje dag tjatar dom och frågar om pappa är hemma och när kommer pappa hem? Jag vet aldrig vad jag ska ge dom för svar längre. Inte ens han kan svara på det! Allt hänger på hur många timmar han måste sitta på gränsen och vänta på att DSV ska lyfta på sina jävla arslen och sätta lite jävla fart istället för att prioritera kafferasterna som dom verkar ha var femte minut!

Andas.. Förlåt! Jag är lite arg.. Eller frustrerad snarare.. Men nu har även jag fått en chans att gnälla lite.. Bägaren rinner över ibland även för mig. Idag är en sån dag! Beror på många fler faktorer än gnällande folk dock. Men skulle jag fortsätta skriva så blir det ett riktigt mastodontinlägg och det orkar inte jag! Nu ska jag lägga mig på soffan och invänta min man som borde vara hemma om ca. 1-1,5 timme!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.