Molly – familjens slagskämpe!

Molly som slåss, sparkas och bits. När hon inte får som hon vill slänger hon sig på golvet och skriker och bankar. Hon är, utan att överdriva, familjens humörknippe! Hon har humör så det räcker och blir över för hela familjen! Fick höra på dagis att hon slåss även där. Vilket jag inte alls gillar! Jag försöker tillrättavisa, göra undanmanöver och verkligen försöka få henne att förstå att man inte gör så, men inget verkar hjälpa. Ibland blir jag så trött på henne att jag stänger in henne i sitt rum! Men det hjälper inte heller längre eftersom hon lärt sig att öppna dörrar. Jag vill INTE veta hur hennes 3-års trots kommer att te sig när det är dags för den, så mycket kan jag säga i alla fall. Babybootcamp nästa!?

Men trots detta är det självklart att vi älskar henne. Mer än alla sandkorn i Sahara! För hon är ju inte bara bråkig. Hon kan vara riktigt mysig när hon vill. Sitta i knät och mysa och titta på Pippi Långstrump, det är nog bland det bästa hon vet. Hon har NÄSTAN ro till att sitta och titta på hela filmen. Men det är bara en av filmerna som verkar funka och det är Pippi på rymmen. Men jag klandrar henne inte, det var en av mina favoritfilmer när jag var liten också.

Prata har hon också börjar göra mer och mer. Hon har inget jättebrett vokabulär, men man börjar förstå vad hon menar med ”orden” som kommer ur munnen på henne. Men favoritordet just nu är nog ”titta” och ”dricka”. Jag borde egentligen fylla på ordlistan med vad hon kan, för den har allt ökat. Det nyaste ”ordet” (läs namnet) hon lärt sig är Rasmus. Hon säger: mapmus. Det låter så himla gulligt, haha! Och när man frågar om hon vill gå till dagis så ropar hon ”PIA!!” och springer mot dörren. Pia är namnet på en av fröknarna. Det är jättekul att se att hon börjar bli så självständig och att även hon lärt sig att älska dagis! För så har det inte alltid varit. I början så gillade hon inte alls att jag lämnade henne där.

Hon har ju även börjat sova i en barnsäng nu och spjälsängen är ett minne blott, fast det har jag ju skrivit om innan. Men det går över förväntan faktiskt. Vi fick ju kämpa rätt ordentligt med Tindra innan hon lyckades sova i sängen. Det enda ”jobbiga” är väl att Molly börjat kliva upp på nätterna och tror att det är morgon, haha! Men det är väl också bara en ”period” hon går igenom, hoppas jag.

Nu har hon snart fått alla sina tänder med. Hennes ”huggtänder” kom lika sent som för Tindra. Men nu har 3 av 4 huggtänder spruckit igenom. Kan ju vara p.g.a. detta som hon sovit och ätit dåligt det senaste. För nu har hon börjat äta massor igen och sömnen verkar vara på bättringsvägen även den! SKÖNT! Har tänkt i flera dagar nu att jag ska testa att mäta henne igen eftersom detta inte gjordes på bvc, men det faller i glömska varje dag. Kanske imorn!

Avslutar väl även detta inlägget med bilder. Ja, Molly fick några bilder eftersom jag skriver detta inlägget på datorn. Tindras inlägg skrev jag i mobilen. Men här kommer våran lilla sockerhumla!

Hon är allt ganska charmig dendär Molly! Haha!

3 thoughts on “Molly – familjens slagskämpe!

  1. Nu vet jag inte hur gammal Molly är, men jag gissar på 1½-2 år..

    Ebba kan med vara sådan, hon är nu fyra och det finns ingen ålder trotts, trottsen fortsätter bara att dom blir äldre, när Ebba var ca 1½ år puttades hon jättemycket, speciellt när vi var på öppna förskolan och hon var bland dom äldsta bland alla bebisar på 6mån som började krypa.. Och jösses vilka blickar man fick av dom andra mammorna,
    men nu är hon väldigt tyst och försiktigt.

    Leo på 2 år är precis som Molly lugnat sig på dagis men tar ut det hemma.

    Men en klok kvinna sa till mig en gång, barn som vågar trottsa, skrika, bitas dom vågar vara sig själva, dom vågar visar sina känslor och litar på er.
    Barn som är i en miljö dom inte trivs i eller är rädda i, gör inte så.

    Så se det bara som att hon är trygg hos er och ni gör ett bra jobb. 🙂

  2. Ojojoj, det låter som min Molly du beskriver. Min dotter är precis lika, slänger sig på golvet, skriker och slår till mig. Värre har det blivit sedan hon börjat på förskolan, idag sa fröknarna att det märks att hon börjat bli envis, jag bara skrattade! Jag undrar hur många konflikter man får ta med barnen när de kommer upp i tonåret 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *