Ja, vad sa läkaren egentligen? Han frågade lite hur jag upplevde tabletterna jag ätit, orgametril, och om jag tyckte att dom var bra. Men som jag sa till han så har jag ju haft ont sen jag började med dom. Och då sa han det att det är inget snack om saken, du får operation! Jag är uppställd på väntelistan från när jag var där i maj så jag borde snart få kallelsen. Och har jag inte fått kallelsen inom en månad från idag ska jag ringa och pusha på dom, sa han. För då kan dom flytta fram mig.

Sen sa han även att eftersom han är så säker på att det är endometrios jag har så kommer dom bränna bort härdarna, så gott det går, och även kolla runt om dom hittar fler härdar eller cystor. Då kommer dom plocka bort dom med. Och det är titthålsoperation som kommer göras. Men en sak som han sa har etsat sig fast lite i hjärnan på mig. Jag kan inte riktigt släppa det och känner mig lite förvirrad. Han sa att eftersom han såg så mycket härdar och sånt så kommer dom försöka att behålla så mycket som möjligt av äggstockarna och sådär, men det kan påverka min förmåga att skaffa barn i framtiden. Nu är det ju inte så att vi planerar fler barn. Jag känner gott och väl att det räcker med två just nu, men det finns ju inget som säger att vi kanske inte vill ha en liten bebis om nått år igen. Vi är ju inte lastgamla om man säger så. Så därför blev jag lite kluven och nästan lite ledsen. Men grejen är den att jag vill göra operationen, jag är less på att ha ont, även om inte operationen är någon garanti på att alla smärtor bara försvinner så kan den i alla fall göra det bättre, i alla fall för stunden! Nää, jag blev som sagt väldigt..jaa..fundersam. Det satte igång hjärnan ordentligt i alla fall.

Men jag har ju i alla fall ett par dagar på mig att fundera. Men jag tror att jag redan har bestämt mig. Operationen ska göras! Vi har ju ändå 2 fullt friska, underbara, vackra döttrar så vi kan nöja oss med det om det skulle vara så illa att jag sen inte kan få fler barn! Jag känner mig nästan lite ego som skriver såhär. Finns ju faktiskt dom som inte kan få barn alls. Och dom som har jättesvårt och dom som behöver lite hjälp på traven. Men ni kanske förstår mina tankar i alla fall.. Men nu ska jag försöka att inte tänka på det mer idag, lär väl blir svårt, men jag måste blicka frammåt! Idag är jag smärtfri, mensen är över och jag käkar inte längre några piller, så jag får vara glad för det!